Surprise fiske - glädje i alla vatten

                         GT-förnedringen

                 Oxarnas slagfält

Jag ska nu försöka beskriva en dag, där jag bara förlorade och där jag helst skulle velat  gjort allt väldigt annorlunda. Det handlar om ett förfärlig nederlag som jag led mot mina motståndare i Indiska osceanen utanför Lamu vid Kenyas kust. Fisken till vänster är en bild som ska få dig att tro att jag fångade just en stor GT. Men om du läser vidare kommer du förstå varför bilden inte kom till den här dagen. Jag fortsätter att drömma och gräma mig, men så är det. F-n.

Just denna resan var min fru Karin med nere i Kenya då vi redan före fisket hade varit ute på savannen och tittat på de vilda stora djuren. Lejon, Gepard, Vattenbuffel, Zebror, Vårtsvin, Elefanter, Flodhästar. Nej nu blir jag påmind om fisket igen, sablar. Precis så var det med fisken de uppförde sig som tjurar eller stora flodhästar.

Bo Hall med torsk

Sebilé popper i olika färger.  Med utbytta krokar så det är 5/0 st66 Ovnerkrok, det bästa som finns.

GT stora som f-n.

2 november, 2012 

 

Här intill ser du en bild på de nya popprarna som jag provade i dag. De kommer från Sebile och saluförs av ABU och är riktiga magneter för den stora GTn. Tyvärr är det så att de inte blev speciellt långlivade, då de elaka tjurarna i vattnet var på sitt allra värsta humör idag.  Så här kommer vad som hände idag, rakt av inga krusiduller.

 

Vi är tre i båten idag,  Alexander som kör båten och min fru Karin som är med för första gången. Hon vill se om det verkligen finns så stora fiskar som jag brukar prata om. Jag tror ni fejkat alla foton på fisken, brukar hon skämta.  Jag har greppat popperspöt för att göra några kast. Det är laddat med en ny rödvit Sebilépopper. Men det är inget allvarligt menat fiske, jag ska bara provfiska lite innan gästerna kommer om några dagar. Alexander sitter vid ratten på vår båt och lägger oss i kastposition mot det stora revet.

 Lars som drar i en GT får symbolisera lite hur jag tog i under min fight med GTn som stal min popper.

Dags att börja kasta popper.

Jag startar kasta och Alexander skriker att det är fisk uppe på revet för han ser dem uppe från flybridge. Ja ja tänker jag så har det varit förut också. Första kastet når knappt fram till kanten på revet lika så det andra och tredje.  På mitt fjärde kast kommer jag upp på revet och då har jag redan glömt vad Alexander skriker om från styrplatsen. Då tar första stora GTn och Alexander skriker ”jag såg när den tog”. Jag kan tillägga att ”jag märkte det” nu när jag dras in i relingen med en smäll. Sånt går inte inte obemärkt förbi, när det gör ont i knäna. Samtidigt som linan rusar ut från den ylande rullen och det inte ens är förhandlingsbart att stoppa den med en fullbroms på min stora Penn Sargusrulle. Då är det ändå 12 kgs broms som inget förslår mot den här fisken. Normalt så får man stopp på  en stor popperfångad GT med 12 kilos broms, åtminstone när det gått några minuter , (15 eller så ).  I alla fall om den bara väger 40 kg, men den här vill inte sakta ner det minsta. Den går runt en bit från båten helt okontrollerbar.

Nu börjar fighten          

Alexander som såg hugget skriker igen att den väger minst 40. Jag hade gärna haft några bilder att visa er men den här GTn tar till flykten rakt bort från revet och ner mot botten på 30 meters djup. Jag kan säga att jag är på väg åt samma håll kanandes över däcket på fötterna tills det tar stopp mot relingen. Efter 15 minuters kamp och då menar jag KAMP, går det tungt. Jag börjar bli sliten, ingen vila och min fru sitter intill och skrattar och tycker att jag borde sätta emot lite mer. Mer, det går inte, då flyger jag överbord rakt ner i sjön. Jag har flera gånger bänt upp 40 kg GT från botten men inte denna, den vill inte. GTn cirkulerar under båten 25 meter under ytan. Jag sliter allt jag orkar , men han i djupet verkar inte bry sig det minsta. Frågan är om han ens märkt att jag tar i allt jag har.  När man lyckats att få fisken av revet som nu, brukar man vara säker på att vinna slaget och man kan få ett ögonblicks paus i den stenhårda fighten.  Det finns väldigt få koraller utanför revet när djupet blivit lite större, vilket är till min fördel.

Men denna stora gris verkar veta exakt hur han ska köra sin motståndare uppe i båten till trötthetens rand. Och han är på god väg nu för jag får inte en sekunds vila. Närmare revet brukar det vara tuffare där kan GTn komma med en avgörande stöt där värjan går in mellan revbenen och sticker hål på hjärtat och man faller död ner till marken. Ja kanske inte ordagrant men att förlora fisken efter så lång kamp känns så. Fisken är nu på 30 meters vatten och jag börjar få övertaget och nu är jag ganska säker på att besegra den.

Då gör den en tjurrusning ner till botten så linan bara rusar av rullen och mina armar känns som om de förlängts med en meter. Sekunden senare flyger jag baklänges i båten, spöt har rätat sig och linan är av.  100 lbs linan är avskuren mot en korall på botten och GTn smiter med min popper. Om jag känner för att säga något nu, då blir det f-n. Ursäkta språket men så är det .   På med en ny popper säger Alexander de finns där ute, du tar nästa istället. Jag är trött och sliten och ärligt talat förbannad och det gör att jag säger ok jag sätter på en ny popper.  Om det var smart?

Här är det popper med hårda drag som gäller och ju hårdare drag desto mer skvätt vilket ger fler hugg av stor fisk.

Fast ibland kan man inte välja vad som hugger och att det är superstora fiskar är ju inte alltid bra. Ni kan se framändan på min rödvita Sebilé popper strax under ytan.

Ännu mer förnedring av GTn

 

Efter Förlusten mot den första grisen har jag revanch att utfodra. Jag väljer denna gång en stor brun-guldfärgad Sebilé popper. Jag kastar några kast med den nya poppern men fisken är som bortblåst. Femte kastet har jag glömt behandlingen jag nyss fick av de förra GTn och så blir det samma visa igen. (Att jag aldrig lär mig). En stor tjur kommer ur ingenstans och tar min popper. Det blir fullständigt bom stopp och jag kanar med fötterna längs golvet när jag försöker hålla emot. Det tar emot i båtsidan när jag är framme och slår i knäna i relingen. Nu jag kan börja konsentrera mig på att matcha fisken. Linan rusar ut från rullen och jag försöker bromsa så mycket att fisken ska stanna , men det går dåligt. Eller om man ska vara ärlig det går åt he—e. Fisken bara rusart iväg med lina bort från båten i allt för hög fart. Turligt nog går den ut mot djupare vatten och det är ju positivt för mig. Den är större än den förra är Alexanders visdomsord från flybridge. Det var ju trevligt , jag som redan är lite sliten, men förbannad och kränkt. Nu ska den få.

 På bilden ser ni Sten-Gunnar och inte mig. Men jag lovar att det inte såg så här snällt ut när den stora tjuren slet i andra ändan av linan.

Nu ska den få

Vi flyttar fort båten ut mot fisken och jag får jobba som en dåre för att hålla gämna steg med fisken och båten som rör sig. Nu är vi rakt över och kampen kan börja igen. Helt utan chans för mig går den orubblig runt 25 meter ner under båten. Hur jag än sätter emot simmar den bara med sina stora bröstfenor lite snedställda neråt och så fungerar de som vingflaps på ett flygplan. I ett försök att ta kommandot sätter jag handen på spolen och drar allt jag är värd. Då vänder den med en tjur-stark rusning in mot revet igen som om den inget märkt. Vilken jä—a behandling man får utstå idag. Att sätta fingrarna på spolen nu när linan rusar ut och rullen skriker argsint kan innebära stora skador så jag håller mej ifrån det. Och vi får åka efter igen in mot revet och samma slit ännu en gång för att hålla jämna steg med båten och fisken.

När vi väl är rakt över fisken igen ser jag den långt ner i vattnet som en ljus skugga. Den är stor,  (jag är trött) , den är riktigt stor. Jag inser att nu gäller det att sätta in stöten och besegra fisken, men jag kan inte pressa fisken mer för det klarar jag inte. Äntligen är den på väg upp mot ytan, när jag pressar den som hårdast tänker jag att nu är det dags för stöten med värjan, nu ska du upp till ytan så jag får se dig din buffel. Jag tar i för kung och fosterland, nja det är i alla fall för en forna brittisk koloni. (Kenya)

Det skulle jag alldrig ha gjort, för utan att jag har en chans att stoppa fisken sätter den av upp på revet igen och tar lätt 50 meter lina bromsad med 12 kilo på bara 10 sekunder.  Linan är så spänd att du skulle kunna gå på den. Fisken  stannar inte förrän den är över på andra sidan av revet. Då rätar sig spöt, jag tappar balansen och vinglar baklänges, linan slaknar och fisken är borta. Den har slutligen nått ner till en korall och skavt av 100 lbs linan igen.  Nytt kraftuttryck som passar nu, # ¤ % & ? ¤ # - #€&=%%€.

 Denna lilla plutt väger bara 30 kilo. Tänk dig en på 50 istället.

Del tre av GT -förnedringen.

 

Nu måste det vända.

Nu är det tungt . Jag har precis förlorat en andra super GT  + 40 kg, på bara 40 minuter. Att förlora en är förlåtligt men att missa två är definitivt inte det. Nu riggar jag om till en ny popper och denna är en röd-vit klassiker som alla vet hur den ser ut. Jag knyter på en ny  sex meter lång 100 lbs tafslina fram på flätlinan för den förra blev så hårt ansatt och sliten mot revet.  Vad kan nu bli fel, inget antar jag. När Capten Alex lägger båten rätt utanför revet tar jag sats och med ett första hårt backhandkast . Poppern slungas ut 80 meter bland vågorna och jag börjar poppa in. Inte ett liv syns till i ytan. Jag gör två , tre , fyra kast men ingen fisk syns till. Alex säger att vi börjat glida av revet och det är dags att flytta båten igen.

Då hugger det knappt 25 meter från båten. En stor vattenkaskad kastas upp i luften och ännu en stor GT har tagit poppern.  Alex som ser fisken när den tar ,säger att den är stor minst 50, kanske 55kg. Han missar sällan vikten med många kilo då vi gjort detta under flera år. Jag som inte ser själva fisken , men känner den desto bättre, har alla problem i världen att hålla mig kvar på golvet i båten. Jag har skruvat åt bromsen ännu mer och nu ska det till väldiga krafter för att dra ut linan från rullen. Tyvärr har inte den nu krokade GTn läst manualen till min rulle så den rusar iväg med 40 meter lina på bara några sekunder. Denna gång i en stor vänstersväng ut från båten. Jag försöker att förstå vad som händer men det går inte. Jag kan inte bromsa mer då far jag i sjön. Alex kör efter fisken i en banan formad sväng ut från revet. När vi äntligen efter en våldsamt plågsam förflyttning  ut till fisken står still. Stönar jag bara av utmattning och känner hur hela kroppen värker. Det är nu riktigt jobbigt att lyfta spöt i 90grader mot fisken. Som nu står rakt under båten.

Jag tar i och lyfter upp fisken ett par meter när den stationerat sig på 20 meters djup. När jag tar nästa tag för att lyfta in en meter till av den som en fiolsträng spända linan. Gör fisken en snabb förflyttning och det rusar ut lina från rullen igen. Det är inte sant vad stark den är, till skillnad mot mig som knäar nu. Mer till vänster säger jag till Alexander och vi följer efter fisken ännu en gång. Nu ska den i alla fall inte nå ner till revet säger Alexander då djupet är över 30 meter. Kan jag bara mobiliser kraft nog nu ska jag klara att besegra den här elaka tjuren i vattnet. Jag hänger  konstant baklänges i spöt för att sätta största möjliga press på fisken, men inget händer. Då rätar sig spöt, jag backar baklänges mot andra sidan båten, fisken är borta. Jag vevar in poppern och ser att kroken helt enkelt släppt sitt grepp i fisken, efter det  bara sjunker jag ihop i babordshörnet av båten, helt bedrövad. Den lurade mig igen.  Jä—- förnedrad av ännu  en stor GT. Jag tänker för mig själv. Hur långt ska den här förnedringen gå, detta är ju inte klokt.

 

Nu åker vi hem säger jag.

Jag är trött och jag är sliten i hela kroppen och förnedrad för tredje gången av en jätte- GT på samma dag. Nu åker vi hem. Men ska du inte göra ett sista försök att fånga en stor GT i alla fall. Alexander och min fru Karin försöker att övertala mig , men jag tvekar.  Jag är nästan slut och vi kan åka hit en annan dag säger jag. Nej gör några kast till försöker de uppmuntra mig , så ska du se att det vänder.  Efter ett moget övervägande om man klarar att göra det i ett sådant tillstånd som jag är i nu så svarar jag, ja. (Hur dum får man bli) Jag ska göra ett sista försök att fånga en av områdets stora tjurar i vattnet. Jag synar den röd-vita Sebyle  poppern och den tjocka tafsen noga. Där finns inte minsta skada, om man undantar en del bitmärken på poppern som GTn gjort med sina stora tänder. Men det är ju bara bra.   Ok jag tar ett par kast till men jag måste få vila några minuter.

Om nu tycker att det var ett ointeligent beslut att fortsätta förra gången, ja då ska vi inte tala om beslutet nu.

Här ser ni det ögonblick då en stor GT tar en popper och ögonblicket efteråt är det ett lika stort hål i vattnet som efter ett itappat oljefat.

Del fyra av förnedringen av GTn.

 

Alexander kör upp båten till sidan av revet och jag tar tag om spöt och kastar mitt säkert trettionde backhandkast idag. Det känns i hela kroppen att jag kastat en hel del med den tunga poppern samt att jag förlorat tre tunga fighter mot GTn idag. Att jag kastar backhand beror på att det är betydligt lättare att poppa forehand än backhand som man annars får göra. Efter tre kast och perfekt popping går det upp en GT och tar poppern med ett plask som är stort som en tsunamivåg. Alex ser hur den tar och skriker ut vad han ser.  Det är ingen GT det är en flodhäst som tagit poppern.  Den väger minst 60 kilo kanske 70. Den här måste du bara fånga. Jag förbereder mig på en rejäl åktur och det är exakt vad som nu startar. Jag har många gånger matchat  stora GT men det här är ännu värre. Nu är det absolut ingen lek.  Den här fisken är full med en kraft som nu är helt omöjlig att tämja. Vad jag än gör så rusar det ut lina. Jag tar i allt vad jag kan men det finns inte en chans att påverka den här flodhästen. Strax under ytan susar den iväg snett från båten.  Den gör en lång bananformad rusning precis som den förra gjorde. Jag bara håller emot så mycket jag kan i spöt och Alex kör efter med båten så fort jag hinner ta in lina.

 När fiskarna blir riktigt  stora är de nästan skrämmande. Men trösten är ju att man får bra bilder av sådana fiskar, om man får upp dem vill säga. Mårten till vänster och Harald till höger med var sin normalstor GT.    Att jag ännu inte fått några bilder på GT idag förstår ni ju av berättelsen.

Äntligen

Så är vi rakt över igen och jag håller emot så spöt knakar när det pekar rakt ner i vattnet. Då är det färdigt igen och GTn sätter av ut över revkanten och rakt ut i djupvattnet. Den hårt ställda slírbromsen  gör att mina armar känns allt längre och längre för var minut som går. Det värker i axlarna och mjölksyran har stigit så den är på väg ut ur öronen. Just nu är det allt utom trevligt att dra i en superstor GT. Jag försöker att se det positivt. Så snart jag besegrat den här fisken får jag vila. Det är en flodhäst skriker Alexander som just nu ser fisken en bit från båten och säger att detta är den största GT jag någonsin sett.  Nu måste du besegra den här fisken. Lätt för dig att säga som inte behöver slåss med en argsint flodhäst i andra ändan av linan. 

Då börjar GTn simma runt i stora ringar under båten och det enda jag kan göra är att försöka hålla upp spöt i 90 grader mot fisken.  Nu ska den upp tänker jag och satsar våldsamt  i att få fisken upp mot ytan. Det irriterar antagligen GTn som i en långsam förflyttning  passerar under båten och försvinner iväg åt andra hållet. Alex flyttar båten och jag får fritt spelrum igen. Ryggen värker, armarna värker, ja hela kroppen värker. Nu är den inte långt undan från båten och jag börjar tro på ett lyckligt slut. Då rätar sig spöt , fisken är borta. Jag tänker , inte värjan in i hjärtat igen. Jag är så trött att jag inte orkar skrika ut några fula ord. När jag tänker på att jag just förlorat min fjärde kamp mot GTn på en och samma dag, inser jag att förnedringen nu är total. Det är inte sant att jag ska behöva utstå detta. Att säga att jag bara förlorat striden men att jag ska vinna kriget. Känns inte ens intressant just nu. När jag sitter ihopsjunken på golvet i babordshörnet på båten kör Alexander raka vägen hem till Lamu. Det är liksom inte rätt tillfälle att uppmuntrande säga att du kan besegra nästa GT just nu. Då tror jag att jag hoppar i havet till tigerhajarna istället.

Långt senare skriver jag ner detta , då all förnedring börjat lägga sig en smula. Fast bara en liten smula.     Sa- -n vad det grämer mig, nu igen. Förbannade flodhästar .    Mvh Bo

 

Om du vill uppleva detta ska du skriva till mig på mailen  havsfiske@havsfiske.net      Så drar vi ihop en grupp på 4 man som kan åka med oss och få sitt drömfiske i Kenya.  Vi tar ju inte speciellt hårt på GT bestånden som ni förstår av min beskrivning här över. Det blir ju många C & R kan man säga, en del lite för tidigt som i dag.   Jä- -a flodhästar!