Surprise fiske - glädje i alla vatten

       Segelfisk och valhaj runt båten i Kenya

Måsar , sardiner, dorado, tonfisk, valar, segelfisk ja det är många som ska slåss om maten på bilden.

Bo Hall med torsk

Ibland startar dagarna konstigt, och så var det idag.

 

Vi lämnar Lamu 07,00 och drar ut på ett nästan stilla hav. Vi är ute på en provfisketur bara Lars och jag (Bo). Våra fiskegäster kommer först om två dagar så vi ska ut och uppdatera oss om fisket i området. Vi har fiskat här under många år men dagsfärsk information är alltid det bästa. När vi kommer ut en bit kör vi mot ett stort och fullkomligt hysteriskt fiskstim och måsdyk, det bara skvätter fisk och annat i ytan. Det skvätter vatten  flera meter upp i luften när gulfenade tonfiskar jagar sardiner i 8 - 15 cm klassen.  Gång på gång kör vi in i stimmet  där fåglar , tonfisk och sardiner fullkomligt hoppar , flyger och blandas i ytan. Ibland är sardinerna högre upp i luften än fåglarna som flyger nära ytan och då är plötsligt de jagade sardinerna högst upp. Men jag ska låta det vara osagt om de just då är högst i näringskedjan, det ser i alla fall inte ut så sekunderna senare.  Spännande scener utspelas runt båten gång på gång. Tyvärr vill inte fiskarna  ta våra beten men det gör inget upplevelsen vi får är ändå helt underbar.  Efter tre omgångar genom stimmet ger vi upp och vänder stäven mot öppet hav . Då ser jag hur en stor val kommer upp bakom oss och blandar sig in i sardinstimmet.  Vi ser hur den stora valen,( vilken sort det nu är), kastar sig in i stimmet gång på gång. Det skvätter fisk runt den och när den går upp och blåser ut luft ser det ut som en gigantisk rökfylld skorsten.  Vilken syn det är att se så stora djur nära båten. Nägra meter närmare valen och vi hade kunnat gå ut på ryggen på den.  Efter det fina skådespelet fortsätter vi ut mot de tänkta  fiskeplatserna för dagen. Just nu kan vi enkelt konstatera att upplevelsekontot  redan är välfyllt.

Gulfenad tonfisk hör till de vanliga fiskarna som jagar i sardinstimmen, storleken på fiskarna kan variera mellan 3 och 103 kilo. Så att vara kaxig när det hugger kan straffa sig. Väger den 3 eller 13 kilo kan man vara kaxig, väger den 103 kg  ja då är det dax att ta fram stolen och kämpatakterna för då tar det minst en timma att besegra den.

                                                                            Ändrade planer

 

Ute på det första revet är planeringen popperfiske  men när vi når vårt rev ligger det redan en båt mitt uppe på toppen och fiskar, vilket innebär att vi lika gärna kan åka här ifrån. Då all fisk redan är bortjagad och vi är hindrade att fiska där fisken brukar ta.

Vi riggar istället om till två stripbait för att se om där är några fiskar på hugget i vårt trollingområde.  I det lugna vädret ser vi hur måsarna flyger i små grupper men inte riktigt hittar mat. Vi kör runt lite bland våra positioner men ingen fisk visar sig i ytan. Vi se hur en del måsar vänder utåt djupare vatten och där hoppar det även seilfish från och till. Vi presenterar våra beten för de långnosade fiskarna men de verkar mest  titta på dem och skratta åt oss.  När vi gör en lång vänstersväng och får in solen från rätt håll ser vi plötsligt en stor valhaj rakt framför båten. Den glider sakta fram i ytan bara några meter från båten en majestätisk fisk som man aldrig upphör att beundra. Tanken kommer snabbt upp att bada med den, men den lilla intelligens som vi fortfarande har kvar stoppar det försöket. Vi ska inte helt ensamma mitt ute i ingenstans lämna båten. Nej det kan gå riktigt illa så vi tar vårt sunda förnuft till fånga och bestämmer att vi kan göra det nästa gång när vi är fler ombord. Bara att se den stora graciösa valhajen glida i ytan är en fantastisk syn bara det.  Hur många är det som får chansen att se världens största fisk på bara någon meters avstånd och njuta av dess prakt. Underbart. Vi lämnar den stora prickiga hajen och fortsätter vår trolling.

  En valhaj kommer nära båten när vi stannat , ja så nära att vi kunde klappa den på huvudet. Hur många har gjort det?

Nu är det full fart ute i havet det grova spöt böjer sig ända nere i handtaget.

 Nytt måsdyk

Ett nytt hysteriskt måsdyk samlar sig framför båten vilket gör att första gulfenade tonfisken äntligen fattar tycke för ett av våra beten.  Plötsligt är det full fart på rullen och allt är som det ska vara igen. Sidledsrusningar och rakt ner mot botten efter en stund, vilket är den gulfenade tonfiskens adelsmärke här.  Att fighta tonfisk är både trevligt och tufft. Men det går bra och efter ytterligare några varv bakom båten är den mogen för gaffen.  Små gulfenade tonfiskar 5 - 15 kg är underbara motståndare och några av dem hamnar i vår kylbox för att bli mat till kvällen. Grillad tonfisk med Ahli huskockens goda sås är en underbar avslutning på dagen.

 

Ut med båda våra beten igen samt teasern som ligger i babords låring. Efter ytterligare en gulfenad tonfisk svänger vi bort från stimmet och kör mot våra sailfish positioner. Vi kryssar runt en stund när plötsligt nästa yellowfen tar betet och nu blir det åka av igen, roligt. Utan att jag kan påverka så mycket under fighten far fisken runt omkring i vattnet bakom båten som en vettvilling. Det är underbart skoj att på lagom grov utrustning matcha en 7 kilos tonfisk bara några meter från aktern på båten.  Och som vanligt går den rakt ner mot botten det sista. Jag får hjälp av Lars som kommer ner från styrplatsen och gaffar fisken vid landningen. Det är Lars tur att köra båten idag då jag körde förra gången.

                                                               Fart på fisken  

 

Ut med grejorna igen och så tar vi en ny runda till samma område där segelfiskarna varit tidigare. Då rusar linan ut från babords-rulle och jag hinner precis ta på mig fightingbältet innan det gått ut 100 meter lina från rullen trots ganska bra broms. Detta här är ingen gulfenad tonfisk det är något helt annat.  Den går fort i sidled i ytvattnet och då menar jag fort. Det fräser runt linan när den skär genom ytvattnet. Detta borde vara en kingfish eller wahoo.  Den rusar inte omkring bakom båten som andra fiskar gör,  nej det här är något mycket värre.  Den nästan flyger fram i ytvattnet under en kort stund, fantastiskt kul och riktigt spännande. Den avslutar fighten med en  raket runda runt båten innan den gör ett högt hopp 4 meter rakt upp i luften. Som tur är för oss är fisken lite i sidled om båten,så det våldsamma hoppet landar nästan helt utan skvätt vid sidan om båten.  Några få meter i sidled och landningsplatsen hade varit exakt i mitt knä.  Vilket jag absolut inte föredrar. Jag pratade med en erfaren skeppare som berättade att han blev biten just så av en wahoo som landade i båten. Det blev riktigt elaka sår som trots medicinsk hjälp och många stygn, fortfarande syns 20 år senare. När den för tredje gången visar sig intill båten lyfter vi in den hoppande tokgäddan, som mycket riktigt är en wahoo. Fantastiskt vilka kraftresurser  de här fiskarna har inombords.

En wahoo som nästan bröt ljudvallen när den simmade i ytan bakom båten.  En fisk som kan simma i 100 km timmen.

                                                              Nya hugg på trolling

 

Nu verkar fisken ha fattat att det bjuds mat och det gäller att smida medan järnet är varmt. Ut med våra två beten igen och ner mot vår kingfish/wahoo-position igen.  Andra vändan hugger det igen och linorna rusar ut från rullarna men båda fiskarna lyckas mot alla odds slita sig efter bara någon minut. Jag inspekterar våra fastsydda  beten som kommer från magen på en gulfenad tonfisk och byter båda då de är sönderslitna och nästan till intetgjorda.  Jag tar två nya som är med stora tonfiskstripor fastsydda snyggt och stabilt längs med krokarna. Att köra i 6 knop med våra beten i ytan kräver bra noggrannhet vid apteringen. När vi nu kört en halvtimma och anländer till slänten där det grundar upp från 60 till 28 meter hugger det på styrbords spöt. Det  slår i spöt flera gånger och jag förstår att det är sailfish som fattat tycke för våra beten. Den är framme gång på gång och slår så jag släpper efter lina så betet står still i vattnet. Då vänder fisken förhoppningsvis tillbaks och tar det för att äta. Då gäller det att vara säker på att kroken sitter i munnen och fisken inte tittar rakt fram mot dig för då får man absolut inget göra. Försöker man kroka fisken då rycker man ofelbart kroken ur munnen på fisken och den är borta. Det gäller alltså att känna när fisken tar betet i munnen och viker av i sidled, då ska man kroka fisken, inte tidigare. Båten går ju fortfarande framåt i nästan sju knop så det är ingen enkel ekvation att lösa.  Att veta när det är rätt tid att sluta släppa ut lina och kroka är en erfarenhets fråga. Den får man bara genom att misslyckas ett antal gånger.

Nu är det långt bort till fisken och den gör häftiga hopp över ytan som ruskar rejält i spöt.

 

Segelfisk på kroken

Jag släpper efter lina gång på gång och jag känner hur sailen var gång betet ökar i fart  slår på det med spjutet. Efter många försök får jag den slutligen att ta betet som jag vill men då är den redan långt mer än 100 meter bakom båten. (Som att stå i målet på en fotbollsplan och veta att fisken är i målet på andra sidan planen 100 meter bort). Det blir tyngre motstånd när fisken tar betet och när den viker av i sidled känns det som att trycket ökar lite till. Då är det dags att spänna linna och kroka fisken. Krokningen blir lyckad och när jag spänner upp linan är det helt bom stopp. Jag får inte in en millimeter lina men det rusar ut lina åt andra hållet istället. Är det nu en segelfisk är deras signum att börja hoppa på ytan direkt,  men den här vill inte visa sig. Ett ögonblick är jag misstänksam om det verkligen är en sail, för utan hopp i ytan direkt, är väldigt ovanligt.

Att se en segelfisk dra runt båten i full fart är både spännande och underhållande. Man vet aldrig när den går upp i ett hopp flera meter över ytan.

 Kan det möjligtvis vara en liten blackmarlin istället. Linan rusar ut från rullen betydligt fortare än båten går framåt. Det andra spöt som står intill mig har samma mönster det är segelfisk framme och slår på betet gång på gång. Det betet ligger bara 20 meter bakom båten så jag ser segelfisken hur den är på och slår gång på gång på betet med spjutet, men får inte ihjäl maten, så det stannar av förklarliga skäl. Men ensam nere på däck får det bara vara, jag kan inte ta det nu. Men det är kul att se segelfiskens spjut slå på betet gång på gång. Plötsligt är det ännu en segelfisk framme bakom båten och ger våran teaser en smäll med spjutet så den flyger högt  upp i luften i en stor båge. Nu skulle vi varit fler ombord då hade det blivit många segelfiskar att fighta men nu är jag själv så de andra får vara i fred nu.  

Min fisk som är på lång lina börjar plötsligt hoppa i ytan och identifieringen är klar , allt är så att säga som det ska. Det är en segelfisk och en ganska stor dessutom. Vi stannar  båten för att underlätta fighten. Under en lång stund hoppar och rusar min motståndare runt i ytan. Nu när vi fiskar med vanliga haspelutrustninger är det grymt trevligt att matcha fisken som blir mycket piggare av den lättare utrustningen.  Gång på gång hoppar den runt båten och vi får full valuta och ytterligare påfyllning på upplevelsekontot som egentligen redan är övertrasserat efter valar och valhajar  från dagens händelser.

Segelfisken går ett sista varv bakom aktern  innan den är mogen för att bli fotograferad.

Att vara på havet när det är full rörelse är en dröm och få förunnat. När fisken till slut är trött och mest cirklar runt i ytan tar vi in den intill båten och håller den i spjutet medans båten går sakta framåt. Fisken behöver återhämta sig lite innan vi  ett kort ögonblick lyfter in den i båten för att få en bild. Det gäller att vara snabb när man har fisken på land den tål inte många sekunder i luften. Men allt går bra och vi kan sänka ner en pigg segelfisk i vattnet bara sekunder senare.  Efter det är det bara att lyfta på fiskesmäcken och tacka för en trevlig stund. Efter denna hektiska stund tar vi paus och drömmer en stund i skuggan med en kall cola. Vi kör en stund till med stripbait men känner oss ganska nöjda  och kanar hemåt istället. På det hela en dag där upplevelsekontot blev rejält övertrasserat.   Skitfiske ..Bo

Att fiska segelfisk är en utmaning som jag tror alla vill prova. Denna var i största laget att hanskas med själv. Men bilden blev bra, tack för den Lars.